Jaguppdraget

Under december månad publicerade jag en ny kalenderlucka varje vardag för eleverna på skolan, att användas av de klasser som ville. Varje lucka innehöll ett litet uppdrag eller uppgift som skulle kännas lätt och inbjudande att göra, men som också på något sätt skulle kunna sprida medvetenhet och en fin stämning vidare. 

Vi har känt mycket glädje, haft fina diskussioner och haft roligt under genomförandet av de olika uppdragen. Det har känts gott att göra gott...

Den sista luckan var den vars resultat sitter starkast kvar som minne i mig. Mina elever fick blunda när jag laddade bilden nedan på filmduken via datakanonen. Sen fick de läsa texten tyst och då hade jag förmånen att få kika på dem lite i smyg. 

Jag la märke till flera där man såg att det glimtade till av glädje i ögonen, de började le och sen lyfte de handen och medföljande arm och klappade sig själva mjukt men ändå bestämt på axeln. Som en boost av självkänsla som kom inifrån hos var och en. 

Jag förstärker ofta viktiga händelser med att stanna upp och säga något fint om det som skett. Visa för övriga att jag som vuxen tycker sånt är viktigt. Ge det tid och utrymme. I samband med det brukar jag även uppmana den eller dem som gjort något bra för någon eller några andra att just ge sig själva en klapp på axeln. För att förstärka det som skett och få det att stanna kvar i minnet genom att även göra en rörelse med kroppen. "Det man gör med kroppen går in i knoppen." 

Självkänsla, omtanke, medmänsklighet, emotionell utveckling, social kompetens, insikt, medvetna handlingar... är alla med och bygger starka känslomuskler. 

Vi avslutade lucköppningen med att diskutera innebörden av sitt och andras "jag". Deras ord och slutsatser kommer jag alltid minnas med glädje och hopp om framtiden. Även om de uttryckte sig med olika ord så var alla eniga: Livet är bättre just för att det finns olika personer och olika personligheter. Man skulle inte lära sig nya saker om alla var precis som en själv. 

Det skulle vara tråkigt om alla var likadana. Alla behövs. Alla är lika mycket värda. 

Illustration ur Pernilla Stalfelts bok Vem är du?

Ordspråk som brobyggare

Denna vecka tolkar eleverna i min klass ordspråket Man ska inte döma hunden efter håren. Det här ordspråket har alltid varit en favorit för mig att arbeta med, och i år är första året jag får göra det i "en riktig bok". Det känns stort och fantastiskt att se sitt arbete och sina tankar utgivna i bokform, vilket gör det extra roligt att genomföra arbetet i år. Hoppas kunna nå fler elever via deras pedagoger och läromedlet som jag är så glad och stolt över... 

(I lärarhandledningen är illustrationer och  tolkningar gjorda av elever i år 3 & i elevhäftet är de gjorda av Åsa Gustafsson.)

Så här går det till:

• Som första steg får alla fundera enskilt vad de tror att ordspråket betyder och tolka det i skrift och i bild i boken utan att avslöja för någon annan hur man tänker. 
• Därefter redovisar man för övriga och efter det knyter vi samman våra lärdomar i en gemensam lärarledd diskussion. Här tränas både tal och samtal. 
• Diskussionen utgör grunden för det fortsatta arbetet. 
• I elevhäftet finns sedan uppgifter som bygger vidare på temat. 

Underlag finns i lärarhandledningen för läraren att luta sig mot, t.ex:

• Samtalsfrågor
• Exempel värda att nämna.
• Igångsättningsfrågor och tankeväckare. 
• Sammanfattning och kloka ord för eleverna att ta med sig in i nästa uppgift, och vidare ut i vardagen.
• Det finns också förslag på hur man kan arbeta vidare på temat inkluderat i den övriga undervisningen.

Nedan utdrag av introt till ordspråket ur lärarhandledningen

(Värdegrund och ordspråk / Majema)

 Temat är så viktigt att jag fortsätter arbeta med innebörden en tid framöver på flera olika sätt. Det är viktigt att även göra övningar i praktisk handling för att verkligen få till bestående insikter. 

Det är viktigt att allt sånt arbete följer flera steg: Tanke - Kraft - Handling. 

Det man gör med kroppen går in i knoppen... 

Lärdomar som går via känslor öppnar porten till långtidsminnet och blir bestående kunskap. 

Jag använder mig även av tankeväckare och illustrationer ur boken nedan som uppföljning.

Här är två finurligt kloka & tankeväckande illustrationer från Pernilla Stalfelts bok 

Vem är du?

En bok om tolerans / Rabén&Sjögren

En favoritbok jag ständigt återkommer till i olika sammanhang och med olika elevgrupper. 

Kloka texter med bilder som besjälar och ger liv åt innehållet på ett sätt som väcker känslor, inspirerar till samtal och insikter.

Boken finns nu även utgiven som talbok och i en trespråkig upplaga (med engelsk, arabisk och svensk text). På Teskedsorden kan du läsa mer och även printa ut en tillhörande lärarhandledning. 

Tips:

Den trespråkiga utgåvan är perfekt även i engelskundervisningen 

då eleverna kan se texterna på de olika språken intill varandra. 

Uppdrag skicka vidare

Tisdagens lucka i skolans värdegrundskalender.

Vad är egentligen en god gärning? 

Kan den vara både liten och stor? 

Vad skulle du uppskatta att någon annan gjorde för dig? 

Kan du inspireras av det när du ska hitta på vad du själv kan göra?

Ser fram mot att få diskutera frågorna i klassen och se vad de leder till. Tänkte även berätta egna exempel som inspiration på olika goda gärningar... 

Utan spaning ingen aning, dagens kalenderlucka. 

Det är så lätt att bara tuffa på... göra det vi är vana att göra helt enkelt för att det känns bekant. 

Gå dit vi brukar, tala med dem vi redan känner, göra det vi är bekväma med eller känner till. 

Ibland behöver man en puff av uppmuntran för att våga prova något nytt. Dagens lucka i skolans kalender handlade om just det. Vi diskuterade och nämnde olika tänkvärda exempel. Vi pratade om att våga. Om att lyfta blicken och se med nya ögon, leta efter nya platser, skapa nya möten och tänka med omsorg på andra. 

Tänk om det finns någon som är ensam den här rasten? Vad kan du göra då? Vad säger man egentligen när man tar kontakt så att det känns bra och naturligt för båda? Finns det någon smart öppningsreplik? Hur leder man ett samtal vidare? Vad är lättast för dig, att gå på spaning ensam eller tillsammans med en kamrat? Tänk om det finns någon elev som kommer berätta där hemma att IDAG hände något roligt: -Jag fick en ny vän... 

Jag har fått höra flera små solskenshistorier idag. Några av orden som stannat kvar var två flickor som berättade att de gått fram till en pojke som ibland brukar gå ensam på rasterna, bjudit in honom till lek och att de haft väldigt roligt tillsammans. 

De avslutade med att säga: Det bästa av allt var att det blev mycket roligare för oss också när han var med. 

"Ett möte mellan två personligheter är som att blanda två kemiska ämnen. 

Om det sker en reaktion förvandlas båda." / Carl Jung