Trygga lärarledda samtal där alla får komma till tals i en miljö och ett gruppklimat med respekt och känslomässigt fokus. Det är en av huvudingredienserna när klassen möts i uppföljningen av elevernas enskilda tolkningar. Det är elevtolkningarna som får skapa hur samtalet formas, med vilken utgångspunkt det ska växa från. På så sätt kan man möta upp det som är aktuellt inte bara för de enskilda individerna utan även i klassen eller omvärlden, och samtalen blir alltid engagerande och elevnära.
Jag väljer alltid ordspråken med omsorg. De ska ju fungera både som dörröppnare och tankefrön. De ska betyda något för eleverna och innehålla något de kan relatera till.
Genom åren har jag märkt hur väl det fungerar och hur mycket lättare det blir att prata om allt. Eleverna blir verkligen känslomässigt engagerade, vilket gör att det vi pratar om stannar kvar i minnet på ett helt annat sätt och sedan kan användas i praktiken då de lärt sig sätta ord på vad de känner och fått träning i att lyssna aktivt på hur andra känner sig. Att få kontinuerlig träning i att förstå andra människor, lyssna till andras tankar och känslor, få höra olika personligheter berätta hur just de tänker och känner sig är att utveckla emotionell kompetens. Lära sig tolerans, empati och äkta omtanke.
Den vars tankar kan känner ser man på med nya ögon. Varmare ögon.
Den man förstår och har pratat om känslor med kommer man närmare. Då blir det lätt att i praktiken värna om, visa hänsyn till och uppföra sig bra mot den personen - även om man inte är så lika att man "alltid väljer att leka tillsammans".
Alla är lika mycket värda. De orden kan kännas tomma om de inte fylls med ett känslomässigt innehåll. Man hör vad läraren säger, förstår kanske till och med vad läraren menar, men man handlar ändå respektlöst utan att tänka på det. Råkar säga en nedåtpuff... Säger något mindre snällt om någon bakom ryggen till några andra och planterar genom det ett mindre bra synsätt hos någon annan, sätter en stämpel som kan ge sämre status för den personen i gruppen. Oftast bara för att det är något hos den som man själv inte förstår.
På det här sättet kan samtalen verka förebyggande. De bygger broar, gör att man verkligen lär känna varandra, knyter an till varandra och lär sig respektera varandra så att många onödiga situationer som annars leder till "medling" i efterhand inte ens behöver uppstå. Gruppklimatet och förhållningssättet skapar i sig själva en djupare tolerans och acceptans. Det blir lättare att visa hänsyn - något man måste träna på.
Det kommer aldrig finnas en framtida klass eller arbetsplats där alla är likadana som en själv. Och precis som att man måste träna läsning för att bli en bättre läsare måste man träna sina känslomuskler, sin empati och sin emotionella kompetens för att bli en bättre medmänniska. För att kunna förstå vad tolerans och acceptans innebär i praktiken.
Det finns många användbara ordspråk att använda, ett av dem är: Ett moln är nog att förmörka hela solen. Alla kan säkert relatera till det på något sätt. Hur det känns när något förmörkar tillvaron... En elak kommentar man fått ta emot, en händelse man inte räknat med eller något man mist som man värdesatt så mycket att man inte kan tänka på något annat. När man får fundera, diskutera och fundera igen får man en större förståelse för känslorna i samband med olika händelser. Något som både kan fungera som tröst för något som har hänt, men också fungera förebyggande så man klarar av en situation lättare när det väl händer.
Att sätta ord på saker och ting kan hjälpa i sig. Att kunna förklara hur man känner för andra och att kunna lyssna på någon som berättar om sina känslor bygger broar. Känslomässiga broar.
Ett moln är nog att förmörka hela solen
elevtolkning från år 3
Efter de enskilt gjorda elevtolkningarna följs arbetet alltid upp med lärarledda diskussioner och samtal. De här samtalen är oerhört viktiga. Genom åren har jag sett hur viktiga.
Det är här som det där lilla extra skapas gällande trygghet, förståelse, öppenhet, tolerans och ett varmare gruppklimat. Tillit skapas:-)
Samtalen sår frön i eleverna som sedan fortsätter att gro av egen kraft.
Som lärare är det mitt ansvar att se till att de får gro och växa i god jord.
