Hur utvecklar man civilkurage egentligen?

Hur utvecklar man medmänskligt viktiga förmågor som t.ex. civilkurage och förmågan att stå upp för varandra? Hur får man starka känslomuskler?
Hur fungerar det där med allas lika värde i praktiken? 

Min erfarenhet som lärare är att det (precis som med all annan utveckling) sker stegvis, och är något man måste få träna kontinuerligt. Jag vill påstå att eftersom det inte finns några direkta gemensamma verktyg som alla kan luta sig mot kan denna träning därför se väldigt olika ut beroende på var i landet man är... eller i vissa fall att man tyvärr tror att denna utveckling ska ske av sig självt. 

Efter många år som lärare säger mig min beprövade erfarenhet detsamma som hjärnforskaren Matti Bergström: Det finns inga genvägar. Man behöver få träna - engageras - göra och känna för att förstå. Emotionell utveckling i alla dess former sker genom erfarenheter och är inte något man kan läsa sig till som med faktakunskaper. 

Jag som lärare kan hjälpa alla elever utveckla sina emotionella förmågor, där civilkurage då blir en naturlig del, genom strukturerade lektioner under en längre tid. Utveckling sker stegvis och genom erfarenhet. Det finns inga genvägar. 

Elevtolkning från år 3

(Att diskutera utifrån en sådan här elevtolkning på steg 3 är verkligen livskunskap på riktigt.)

Den vars tankar man känner ser man på med nya ögon. Varmare ögon. 

Jag använder meningsfulla ordspråkstolkningar som verktyg för att alla elever ska få känna sig sedda, hörda och lära sig se varandra. Alla kan vara med eftersom de olika tolkningarna görs utifrån där man själv är i utveckling utifrån sin egen mognad, bakgrund och livserfarenhet. 

Eleverna får i flera steg arbeta med dem under minst ett läsår enligt arbetsgången här nedan:

Steg 1: 

Tolka ordspråket i text och bild. Tolkningarna görs enskilt för att EGNA tankar ska utvecklas. Här gäller det att lära sig LITA TILL SINA EGNA TANKAR. Ofta följer man ju någon annans tankar och värderingar - kanske utan att man ens vet om det. Det kan vara uttalade eller outtalade ledare som "sätter tonen". (Vilket om det tillåts är hämmande för det egna civilkuraget.)

Steg 2:

Vi redovisar tolkningarna för varandra. Läser texttolkningen och berättar om bilden. Som lärare är det här viktigt att se till att redovisningarna sker i en trygg och respektfull miljö. Jag låter alltid eleverna sitta i ring "som kring en lägereld" då vi alla ser varandra och samtal lättare kan föras. ALLA kommer till tals på lika villkor, och det som redovisas är ens egna tankar. Man får träning i att stå för sina egna tankar, uttala dem i ord, hitta sitt eget uttryckssätt och att göra sig hörd. Detta steg har jag efter många års användande märkt är det som mest av allt utvecklar civilkurage. Man utvecklar ett inre mod kopplat till egen klokhet och som går via hjärtat. De som lyssnar lär sig flera saker och eftersom man själv vill bli lyssnad på med respekt blir det naturligt att lyssna aktivt med respekt på övriga vilket gör att man automatiskt även får träning i ett demokratiskt förhållningssätt. 

Steg 3:

Lärarlett samtal och diskussion för att synliggöra och lyfta fram vad vi lärt oss av att LYSSNA på andras tolkningar. Hur våra tankar och vårt perspektiv vidgats och vad vi vill behålla, hur vi vidgats i insikter. Vi synliggör att det finns lika många tolkningar som det finns individer, och hur vi kan berika varandra genom detta. Här får man även träning i att ge positiv feedback för inre värden, tänkta tankar och klokskap. Få andra att känna sig sedda och hörda. De inre egenskaperna får värde (och inte bara det som syns utanpå eller vad man presterar i någon sport eller liknande).

Steg 4:

Reflektion. Alla får en liten stund på sig att skriva ner vilka insikter man vill minnas, hur man expanderat eller något extra klokt någon annan sagt man vill komma ihåg. 

Steg 5:

Laborera / arbeta vidare. Ett valfritt steg man kan göra då man vill fördjupa sig i något som hör ihop med ordspråket man tolkat. T.ex. etik på nätet som jag alltid fortsätter arbeta med efter eleverna har fått tolka När katten är borta dansar råttorna på bordet.

Arbetssättet är enkelt att genomföra, roligt att arbeta med och det ger verkligen resultat. Förutom att det är språkligt utvecklande påverkar det gruppklimatet positivt och blir ett förhållningssätt eleverna fortsätter att vara i gentemot varandra. Eftersom man lärt sig lita till sina egna tankar, klä dem i ord och stå för dem i tal får man modet och civilkuraget med sig på kuppen. Eftersom man samtidigt lärt sig se sina klasskamrater med nya ögon, för deras inre, bygger man broar och känslomässiga band som inte bara gör att man behandlar varandra bättre utan även lär sig stötta och stå upp för andra. Civilkurage i praktiken. 

En klass är ju som samhället i miniatyr - det man lär sig här tar man med sig vidare ut i livet. Att respektera och vara intresserad av andras inre är något man sedan alltid kan bära med sig. 

"Educating the mind without educating the heart is no education at all." / Aristoteles