För många år sedan hade jag ynnesten att få resa och besöka vänner på en ö i Indiska oceanen som heter Praslin och tillhör Seychellerna. Här lärde jag mig öppna kokosnötter, leva i samklang med naturen och framförallt att se med nya ögon.
Det där med nya ögon hängde samman med att allt var nytt. Alla sinnen involverades på helt nya sätt och jag både kände och upplevde nytt.
Jag använde synen på nya sätt. Var tvungen att förstå var jag var, hur allt fungerade, vad som var främmande "vänligt" och vad som var nytt och behövde närmas med försiktighet. Gav mig en större närvaro och intensitet.
Det inte bara såg annorlunda ut, det var även så vackert att jag inte kunde värja mig. Tacksamheten jag kände enbart över synintrycken var stor. Lite som att vara på besök i paradiset... då vill man inte slösa en sekund. Stjärnhimlen så nära och stark, sanden så vit och sammetslen, vattnet turkost och glasklart och vegetationen så ofantligt vacker.
Ljuden var nya. Inga bilar eller annat brus som tog över naturens egna ljud. Musiken som spelades var sega och reggae... med vardagsnära texter som inbjöd till samtal, gemenskap och dans. Musiken var ett sätt att umgås.
Att lyssna till människor tala, inte bara på annat språk utan även med annorlunda tonfall och klang, formade av livet där i ett annat tempo och i samklang med naturen gav insikt om att livet levs annorlunda på olika platser och formar hur vi är. Inte bara mot varandra utan även inom oss. Om vi är stressfria eller uppgivna, fångade eller fria i våra tankar.
Djurens läten, fåglars sång och hur vinden hörs i träden kan även det låta annorlunda och på så sätt verkligen väcka ytterligare ett sinne till liv. Glömmer aldrig första kvällen efter det hade regnat, hur grodorna höll serenad så starkt att de överröstade allt annat. Starkast av allt minns jag hur vågornas stilla rörelser mot stranden påverkade. Rogivande, tryggt och harmoniskt - dygnet runt. DET ljudet har jag aldrig hört någon annan stans och var det som påverkade mig mest: gav mig lugn, förundran och en slags sinnesfrid. Mindfulness och förundran i kombination, helt automatiskt.
Smakerna var även de nya. Inte bara genom kryddorna utan även via kombinationerna hur man satte samman det man åt. Att få plocka en stor solmogen avokado från ett träd och äta den direkt smakar tusen gånger annorlunda än att köpa en i mataffären hemma. Att få den delad och serverad med strösocker på inget jag skulle välja själv - men oj vilken smakupplevelse. Kanske en av mina starkaste. Minns att jag tänkte att om jag någon gång behöver tröst i livet ska jag unna mig en riktigt stor ljummen avokado med strösocker som comfort food... Och att sitta på stranden och äta nygrillad fisk med riven sallad slår vilken resturangupplevelse som helst i världen. (När fiskarna kom i land med sin fångst blåste de i en snäcka vars trumpetliknande ljud var väl känt och då samlades man där för att välja ut sin middag.)
Dofterna var nya. Havet, vegetationen, maten, kryddorna, även rengöringsmedlen och allt man inte annars tänker på gjorde att man hela tiden reagerade och fick en ökad närvaro. Att lyckodofta är något jag fortsatt med efter det. På promenad stannar jag t.ex. alltid till vid syrener och bara unnar mig att lyckodofta...
Känseln aktiverades och gav ökad närvaro även den. Luftfuktigheten kändes annorlunda mot kroppen, sanden var sammetslen, indiska oceanens vatten likaså. Att få tillbringa dagarna på en av världens vackraste stränder Anse Lazio gör saker med en. Bra saker. Det går helt enkelt inte att värja sig eller stänga viktigt på riktigt tankar ute. Närheten till detta vackra öppnar upp via hjärtat och gör alla sinnen närvarande.
När jag lämnade detta paradis förstod jag att jag förmodligen aldrig skulle få chansen att återvända, men att jag lärt mig livsviktiga saker att luta mig mot och ta med mig in i framtiden. Begreppet Mindful fanns ännu inte, men jag förstod det - via alla sinnesintryck som väckt mina insikter. Jag förstod också att porten till förändring går via sinnen och att ta sig tid att känna känslor. Att känslor är porten till långtidsminnet och något vi behöver engagera för att verkligen uppnå det vi vill uppnå.
Känslor och logik är två olika saker, och för att nå långt behöver vi kunna använda dem båda lika mycket. IQ & EQ, hjärna & hjärta, heart & soul, fantasi & kunskap o.s.v. påverkar resultaten av tanke & handling och är viktiga ingredienser i vårt samspel med att lära känna både oss själva och andra människor och skapa närvaro i våra handlingar.
Resan som lärde mig förstå hur starkt våra sinnen påverkar oss och hjälper oss blev en viktig pusselbit i mitt liv och mitt arbete. Det är just de ingrediensena jag alltid strävar efter att ha med i min undervisning, i det jag skriver och som är själva grunden i till hur jag utformat mitt ordspråksverktyg. Genom det försöker jag engagera så många sinnen som möjligt hos eleverna eller deltagarna jag arbetar med, för att just öppna upp och skapa en större närvaro, väcka känslor som öppnar porten till långtidsminnet. Ibland behövs även en liten känsla av "osäkerhet" för genom att bli utsatt för en liten portion av något helt nytt där man känner sig "lite utsatt" skärps en sinnen och man kan delta med större närvaro.
Den känslomässiga plattformen man möts på när man ska delge varandra sina tolkningar är ju lika ny för alla deltagarna vilket i sig skapar en unik situation. Alla kan delta eftersom man möts upp precis där man själv är i sin egen utveckling och får starta sin tankeverksamhet utifrån det.
Jag har utformat verktyget i olika steg som alla är lika viktiga i sig. Genomför man dem tränas inte bara det egna tänkandet och språkutvecklingen utan man får den demokratiska processen med automatiskt. Alla i gruppen får komma till tals, alla i gruppen får höras. Alla i gruppen får träning att lyssna aktivt och med respekt, de får lära känna andra för deras tankar istället för det som syns på utsidan. Värdegrund, språkutveckling och demokratiskt förhållningssätt blir som en treenighet i sig. Verktyget fungerar lika bra oavsett ålder eftersom det är så lätt att anpassa efter mottagarna. I skolan fungerar det lika bra i svenskundervisningen fr.o.m. de lägre årskurserna som på engelskan i de högre. En "enkel tolkning" kan efter samtal, diskussion och reflektion i gruppen leda till större utveckling än man kunde ana. Samtalen blir brobyggare mellan människorna som deltar och kan förändra både relationer och hur man ser på sitt eget liv. Kraften i eftertanke, helhetsseende, perspektiv och medkänsla förvandlar. Via sinnen och genom känslor stannar insikterna kvar.
För sinnesintryck är porten till våra känslor och känslor är porten till långtidsminnet.
Att jag nu vågade tacka ja till att tillbringa vinterhalvåret på Mauritius, en annan ö i indiska oceanen, hör samman med tiden på Seychellerna och vad jag lärde mig där. För vad kan passa bättre än att börja skriva på min bok om Känslomuskler än att göra det på en plats där jag återigen får använda mina sinnen på nya sätt...
Educating the mind without educating the heart is no education at all.
/Aristoteles
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar