Brobyggen mellan elever

Den vars tankar man känner ser man på med nya ögon. Varmare ögon.

Arbetet i Ordspråksverkstaden sker i förutbestämda steg i en viss ordning som samspelar med varandra. Stegen ger språklig utveckling likaväl som emotionell sådan och fungerar som brobyggare mellan dem som deltar. 

De utvalda vardagsnära ordspråken fungerar som verktyg i olika situationer och gör det lättare att fundera utan låsningar. Lättare att tänka med lösningsfokus. 

Att tänka noga och sätta ord på sina egna tankar innan man gör sin röst hörd är lika viktigt som att lära sig lyssna aktivt och respektfullt på övriga som fått göra samma sak. 

Det är även en viktig del i den demokratiska processen som också bygger broar mellan eleverna på ett djupare plan. Genom att få ta del av andras perspektiv, lära känna andra för deras tankar och bli berikad med olika synvinklar i en trygg miljö stärks deltagarnas känslomuskler. Gruppklimatet blir varmare och gruppen mer tillitsfull. 

I en tillitsfull grupp behövs inte skyddsmurar vilket gör att det blir lättare att arbeta förebyggande mot fördomar och utanförskap. 

I en tillitsfull miljö suddas gränserna mellan "vi och dom" ut och gör det lättare att bygga ett äkta vi. Att känna samhörighet och tillhörighet. 

 

Mina lektionsunderlag, där varje ordspråk valts med ett tydligt syfte, är tänkt att fungera just som brobyggare. Mellan elever likaväl som mellan nutid och framtid genom de insikter man får med sig i processen. 

Efter lite mer än trettio års beprövad erfarenhet kan jag konstatera att det är ett enkelt men kraftfullt verktyg som är lätt att använda, där alla kan delta eftersom man möts upp där man själv är i tanke och mognad. Ett verktyg som är lätt att anpassa efter mottagare och ålder, där alla får komma till tals på lika villkor. 

Ett verktyg som fungerar lika väl i barngrupp som hos vuxna, det vill säga överallt där brobyggen behövs. 

"Educating the mind without educating the heart is no education at all."

 /Aristoteles

Att förlita sig på sig själv är att dubbla sin förmåga

För att motverka jantelagen kanske man måste få träna sig på att se och känna efter vad man faktiskt kan och är bra på. Lära sig känna att man duger, precis som man är. Se och känna vilka styrkor och egenskaper man är stolt över att ha. Lär man sig lyssna till dem får man inte bara bättre självförtroende och självkänsla utan även en större självtillit. 
 Då behöver man inte invänta andras bekräftelser eller åsikter, utan kan lära sig lita till sin egen magkänsla när man ska göra något eller ta ett beslut. 

Syfte med ordspråket 

• Lära sig lita till sina egna tankar, sin inre röst och sin intuition. 

• Lära sig lita till sin egen förmåga, utveckla självförtroende och självkänsla.

• Förstå vikten av att kunna ta egna beslut.

• Förstå vikten av att låta andra känna och göra detsamma.

• Förstå att mod och drivkraft får extra kraft då man tror på sig själv. 

1. Låt eleverna tolka och illustrera sina tolkningar enskilt utifrån sina egna tankar.

Denna elevtolkning är från år 3, men arbetssättet är lätt att anpassa efter mottagare och ålder 

(och ja... det fungerar lika bra för vuxna...)

2. När alla är klara kommer nästa steg, att delge övriga sin tolkning och illustration.
Tips: att låta deltagarna sitta i ring vid redovisningarna och samtalet skapar trygghet och ger lägereldskänsla...

Förutom att man här tränar tal får man automatisk träning i att berätta om och stå för sina egna tankar vilket är jagstärkande. 

 När man lyssnar på de andras tolkningar blir man berikad med fler synvinklar eftersom alla gör sina tolkningar utifrån de livserfarenheter man själv har. 

Så… förutom att man lär sig lita på sina egna tankar, får träning i att tänka egenproducerade tankar får man ta del av andras. Man lär sig lyssna aktivt och växer av att ta del av flera perspektiv. Att lära känna andra människor för deras inre istället för det som syns på ytan bygger broar och berikar mentalt. Alla får komma till tals på lika villkor – den demokratiska processen i praktiken. 

3. Sedan följer samtal och diskussion. För att synliggöra alla olika perspektiv, hur de berikat. Kanske vill man ha svar på någon fråga man fått av att lyssna på de andra. En ypperlig möjlighet för ”det goda samtalet” samt få träning i det. 

4. Först härefter kommer läraren in, kanske för att tillföra något mer, eller knyta ihop säcken med några guldkorn som kan bygga vidare på ordspråket. 

Förslag till läraren att luta sig mot:

Erfarenheter 

Pia Sundhage, fotbollstränare: -Vi gör varandra bra. (Istället för, du ska inte tro att du är något.) Berätta för eleverna att vi i den här klassen kan göra för varandra det som Pia Sundhage och fotbollslaget gjorde. Vi kan hjälpas åt att skapa ett sådant klimat i gruppen. 

Spännande tanke 

Om fler vågar lita till att de kan själva skulle säkert ännu fler våga följa. Gott självförtroende och god självkänsla = trygg individ, som vare sig behöver trycka ner andra eller tala på ett negativt sätt. Om fler visade att de var glada för någon annans skull, när någon annan lyckats bra med något, skulle det kanske bli lättare att skapa ett sådant klimat. 

Diskutera 

Vad är jante/jantelagen? Har någon av er hört talas om den? Berätta.

Varför tror ni att jantelagen uppstått? ”Du ska inte tro att du är något”, kanske borde bytas ut mot andra ord? Vilka föreslår ni? Hur kan vi göra det? 

Laborera / arbeta vidare 

-Gör en ”jag kan promenad” två och två. Turas om att säga en sak som du är bra på. T.ex. –Jag är bra på vänskap. –Jag är en bra kamrat. –Jag är pålitlig. –Jag är omtänksam. -Jag är bra på att rita. –Jag har bra fantasi. –Jag är en bra storebror. – Jag är rättvis, o.s.v. 

-Eller skriv en jag kan lista till dig själv alternativt i form av en tankekarta som utgår ifrån en bild av dig själv i mitten.

-Gör en uppåtpuffsbank: Samla upplyftande kommentarer på en väggplansch. Alla som vill kan skriva dit sin kommentar när man kommer på den, sen kan man läsa från den för att bli inspirerad och få nya ord och meningar, uppåtpuffar, att sprida vidare till andra. 

Ord på vägen / metafor 

Många här inne kanske är vana att ställa frågan: -Vad tycker du att jag ska göra? till någon annan, innan man själv tänker efter ordentligt. Det är viktigt att kunna ta egna beslut, för det är ju den som tar beslutet som blir mest påverkad (ofta även under lång tid), och vet vad han eller hon verkligen vill. Så även om du gärna vill veta vad andra eller bästa vännen tycker, glöm inte att först tänka och känna efter vad det är du helst vill själv. Det är också viktigt att träna sin självkänsla och sitt självförtroende. Precis som med kondition behöver man faktiskt träna sig på alla typer av känslor. 

Sista frågan / Reflektion

Har ni lärt er någonting nytt av ordspråket? 

Känslomuskler

Känslomuskler har kommit att bli mitt samlingsnamn för att förklara vad emotionell och social kompetens är. Det kan vara många saker, till exempel självkänsla, självförtroende, empati och värderingsförmåga. Men även förmågan att identifiera och förstå olika känslor, varför vi fått dem samt ge insikt om hur de, rätt använda, kan hjälpa oss i livet. Det fiffiga är att precis som med vanliga muskler går känslomuskler att träna så de blir starkare och själva ordet bjuder in till att göra just det.

Vad är känslomuskler?    Var i kroppen finns de?        Hur tränar man dem? 

   

Kan man känna dem?      När använder man dem?      Vad är de bra för?  

Det är alltid lika spännande att låta eleverna få fundera på ordet och tolka det, både med ord och i bildform. De symboliska bilderna ovan där hjärna och hjärta möts, eller den där muskeln på armen är hjärtformad är bara några exempel på hur de olika tolkningarna kan se ut. 

Alla får göra sina tolkningar enskilt vilket ger många vinster. I steg ett då alla arbetar enskilt aktiveras egna tankar och känslor. Inre bilder tar form. Tankefrön planteras och får gro.

I steg två får man sedan delge varandra vad man ritat och skrivit, mötas i diskussion som är lika utvecklande den. Först lär man sig tänka noga själv och därefter får man lyssna på andras tankar på ett sätt som gör det lätt att känna gemenskap, uttrycka känslor, och träna sig i att förstå och respektera andra människor. 

 

Ordspråksarbetet i Ordspråksverkstaden

Det finns många vinster med att använda ordspråk och citat som verktyg för att nå både språklig utveckling och emotionell sådan. Knepet är att välja bra sådana. De ska vara aktuella, elev- och vardagsnära, kännas inbjudande och genom det väcka något i deltagarna. 

Ytterligare en viktigt vinst med arbetet i Ordspråksverkstaden är att alla kan vara med eftersom man möts upp där man själv är i mognad, utifrån sin egen personlighet och sina livserfarenheter. De olika stegen ger utveckling på flera områden, både individuellt och i gruppen. De blir till ett viktigt verktyg som kan skapa en motpol till "vi och dom" genom att möjliggöra känslor, tankar och samtal som fungerar som brobyggen mellan människor. Ordspråken får inte vara tomma utan bör väcka någon form av igenkänning, slå an en känsla eller väcka nyfikenhet. Då kan de bli till små läromästare som ger koncentrerad klokskap och livserfarenhet som berikar. Ordspråken fungerar som ingångar och blir till dörröppnare till den egna tankevärlden och i gruppen då de kan leda vidare till goda samtal mellan dem som deltar, vilket i sin tur gynnar gruppklimatet. Den vars tankar man känner ser man på med nya ögon. Varmare ögon.

Goda samtal behöver föras under trygga former. Lyckas man med det får man hjälp på traven av oxytocinutsöndring hos dem som deltar, något som verkligen bygger ett varmare gruppklimat. Jag använder alltid cirkeln - för att skapa en lägereldskänsla och för att alla ska kunna se varandras ögon. Jag är tydlig med vilka regler som gäller, en i taget talar och övriga lyssnar aktivt. Genom att göra det hjälps alla åt att stötta den som delger sin tolkning och berättar om sin illustration. Hjälper jag den som talar hjälper den sedan mig när det blir min tur att redovisa. Vi lär oss att bli goda lyssnare och genom att lyssna aktivt får vi ta del av många andra tankegångar och blir på så sätt berikade med en mängd olika perspektiv. Något som vidgar vår tankeförmåga och även bidrar till att utveckla vårt helhetsseende. 

Att lära sig se och analysera kedjereaktioner är också en förmåga som är viktig att utveckla. Det krävs träning, kontinuerligt, för att utveckla konsekvenstänk. För att lära sig förstå handling / konsekvens behöver man träning i att se på saker och ting från olika perspektiv, över tid och därigenom förstå vilka kedjereaktioner som en handling kan starta. Att allt man gör kan sprida sig vidare som ringar på vattnet. Förstår man det blir det lättare att ta ställning till vilka ringar man själv vill sprida vidare... 

Vad Astrid lärt mig

En gång har jag träffat Astrid. Fast det var länge sedan, bär jag det fortfarande med mig. 

Det påverkade mig på ett sådant positivt sätt att jag förstod vikten av hur ett äkta möte mellan människor kan kännas. Att få mötas av närvaro och positivitet på ett sätt så man känner sig sedd, värdefull och betydelsefull. Utan krusiduller, men med en ren enkelhet som gör att det känns äkta. 

Under min uppväxt spelade jag barnteater med Saltsjöbadens teaterklubb. En av pjäserna som vi spelade var Mio min Mio och med den gästspelade vi i Göteborg, på Åland och på Helsingfors stadsteater. De flesta föreställningarna spelade vi på Södra teatern i Stockholm och det var här jag kom att träffa Astrid.

En dag fick vi veta att Astrid satt i publiken... Efter föreställningen kom hon så in bakom scenen för att träffa oss. Jag glömmer det aldrig: HUR hon först kramade om Carl som spelade Mio och till honom sa de berömda orden - på ett sätt som bara hon kan säga dem: - Mio, min Mio...

Hon stannade en stund och den stunden har jag burit med mig sedan dess. Jag plockar fram den ibland och värmer mig i den. Jag plockar fram den ibland och försöker ge samma sak vidare till mina elever. Jag vill förmedla den genom orden i mina läromedelstexter. Den där känslan av total positiv närvaro, att bli sedd och att få känna att man duger - precis som man är. Få känna tillhörighet. Utan krusiduller, men med en ren enkelhet som gör att det känns äkta.

Igår hade jag förmånen att få besöka hennes hem på Dalagatan. Gå omkring där i strumplästen, på samma golv och mattor som hon själv gått i så många år (fast jag undrar om hon inte hade tofflor... i mitt inre ser jag henne i ett par röda Docksta...?) Det kändes fint, lärorikt och andäktigt att få vara där. 

I sovrummet finns hennes fotspår intill sängen kvar, nedskavda i den bruna mattan. De vittnar om att hon satte ner sina fötter på exakt samma ställe varje morgon i de 50 år hon sov ensam efter att ha blivit änka. 

Mörkläggningsgardinerna från krigsåren finns sparade, liksom tavlan av henne och Gunnar Sträng som gjordes i samband med att hon skrev Sagan om Pomperipossa. De bär ett stycke svensk historia. Allt i lägenheten gör faktiskt det. På ett jordnära sätt, med ren enkelhet och helt utan krusiduller.

Morgonstund har guld i mund

The early bird gets the worm... kanske ger en bättre visuellt stärkande insikt?

För vad händer med masken när solvärmen kommer? Jo, den kryper ner i jorden. Precis likadant är det för mig med mina klara kreativa tankar. Jag fångar dem bäst på morgonen när de är ostörda. Innan jag gör någonting annat som påverkar mig utifrån med intryck och andras tankar. För så fort jag sätter på / scrollar i mobilen eller tar del av nyheter via tv eller radio är inte mina tankar bara mina längre. De yttre intrycken påverkar mig både medvetet och undermedvetet eftersom de påverkar mina känslor. Eftersom mina tankar är känslostyrda vet jag av erfarenhet att det slår an en ton i mig av det jag får se eller höra som lätt kan överrösta den inre rösten. Den inre rösten är subtil men alltför viktig för att låta sig överröstas. Jag är tacksam över att jag förstått det och att jag skapat rutiner för att låta den få sin rättmätiga plats. Rutinen är enkel; gott kaffe och fokuserad skrivtid: En vinnare :-) 

Morgonstund har guld i mund + The early bird gets the worm = Morgonstund har guld i tanken.

"I touch the future. I teach." / Christa McAuliffe

När jag gick på Lärarhögskolan sa min dramalärare: -Föräldrarna till de elever ni har när ni går i pension är ännu inte födda... En hisnande tanke som då kändes så långt bort att jag inte kunde ana dess horisont. Men nu, när jag undervisat i så många år att jag kan kalla det ett lärarliv, har hans ord fått en djupare mening. Det är ett stort ansvar att välja yrket lärare. Det är ett yrke som borde ha mycket högre status, mycket bättre förutsättningar än det har idag. För det är ett av våra viktigaste yrken. Samhällsbärande och formande av framtiden. Vad kan vara viktigare än det?

Christa McAuliffe skulle bli den första läraren i rymden. Den 28 januari 1986 var hon en av besättningsmedlemmarna på rymdfärjan Challenger. Hon lever inte längre, färjan exploderade efter bara någon minut. Men, hennes ord lever för evigt och påminner alla oss som på olika sätt arbetar med skolan om vikten av vårt yrkesval. Påminner oss alla om att vår tid är begränsad och om vikten av att vi tar ansvar för hur framtiden formas. 

"I touch the future. I teach."  

Christa McAuliffe