När vi i klassen arbetar med ett ordspråk gör vi det i flera steg. Arbetssättet är ett processarbete där insikter och utveckling sker stegvis över tid. Men även varje enskild ordspråkstolkning är som en liten process i sig. Det börjar med att varje elev får tänka noga, och göra sin tolkning utan påverkan från någon annan. Att utveckla sina egna tankar och lära sig lita till dem är ett viktigt steg i sig...
Men sen när alla ska delge varandra sina tolkningar i text och bild får de även träna på att redovisa. Inte bara berätta något vad som helst, utan sin alldeles egna tolkning. Utlämnande och en bra träning, både att få träna tal inför andra men också att stå för något man själv tänkt ut.
Genom åren har jag märkt att det stärker både den inre tryggheten, självförtroendet och att det utvecklar civilkurage. Våga stå för något... lita på sina alldeles egna tankar och ord. Har man tillgång till den grundkänslan vågar man även säga ifrån i situationer som kräver det. Hela gruppen blir tryggare och gruppklimatet varmare.
När alla har redovisat kommer nästa steg som är lärarlett: Vi sammanfattar, samtalar och diskuterar om tolkningarna och nyvunna insikter. Knyter ihop säcken, ger varandra feedback o.s.v.
Efter det får eleverna en ny egen enskild stund att reflektera. Denna lilla stund är guld värd! För det som händer när man redovisat är att man känner sig stolt, och det som händer när man fått höra andras tolkningar är att man har fått många andra förslag på hur man kan tänka. Man har blivit berikad av flera synsätt och synvinklar, lärt känna andra för deras inre tankar mer än det man redan visste eller "kan se på utsidan" av någon.
När man lär känna en ny person som man fattar tycke för brukar det ofta innebära en "ge varandra förtroenden-period" som gör att man lär känna varandra mer på djupet. Genom de förtroliga samtalen knyter man vänskapsband.... Jag har märkt att ordspråksarbetet fungerar på ett liknande sätt i alla de klasser jag använt det i - genom många år av beprövad erfarenhet nu - och när jag tänker på det känner jag hopp för framtiden. Det går att skapa goda förutsättningar för att äkta möten ska ske mellan människor. Och när man en gång lärt känna andra för deras inre, tagit del av deras tankar, ser man på dem med nya ögon. Varmare ögon.
elevreflektion efter en redovisning från år 3:
p.s.
Ordspråket de arbetat med denna gång var
Som man sår får man skörda
