måndag 10 juni 2019

Att skapa möten mellan människor

Min drivkraft... det som gör att jag gör det jag gör, kärnan ur vilket allt det andra växer ur...
är att skapa plattformar för möten mellan människor
Äkta möten som sår frön man kan bygga resten på... ett nytt och bättre resten - ett mer medvetet sådant. Där acceptans, inkludering och helhetsseende blir en naturlig ingrediens. Något man får träna på och utveckla sin förmåga inom tidigt i livet, då hjärnan fortfarande utvecklas och är starkt formbar. Vi behöver fokusera lika mycket på detta som på övrig kunskapsinhämtning. Det är ju en kombination av dessa som kan möta en föränderlig framtid och ta hand om den på bästa sätt.

De ordspråk och citat jag använder (och alltid väljer med hjärtat) fungerar som dörröppnare vilka skapar känslomässiga plattformar där sådana möten lättare kan ske. Där alla inkluderas eftersom tolkningarna som ska göras möter upp var och ens tankeförmåga precis där man är i sin egen personliga utveckling. 

I mötena som sedan uppstår då man lyssnar till övrigas tolkningar och berikas av dem får man ta del av en mängd nya synvinklar och perspektiv och man lär känna övriga utifrån deras tankar och inre istället för det som syns på ytan.
Alla får kontinuerlig träning i att lära sig utveckla sina egna tankar och uttala dem i ord, lär sig stå för dem (vilket i sin tur utvecklar allt från självförtroende till civilkurage) plus att man sedan får lära sig lyssna aktivt och med respekt på övrigas tankar och tolkningar genom vilka ens eget synsätt vidgas och utvecklar förmågan till helhetsseende och perspektiv. 

Visdom och klokskap, filosofi, samtal, diskussion, perspektiv och helhetsseende. 
Empati, förståelse, medkänsla, civilkurage. Självkännedom, självförtroende, självkänsla. 
Tillit till att tänka - sätta ord på sina tankar och bli hörd, ja verkligen lyssnad på, ger en känsla av meningsfullhet. 
Jag tänker - alltså är jag. Är det inte där allt behöver börja? 

Elevreflektion från lågstadiet gällande ordspråksarbetet

"Educating the mind without educating the heart is no education at all." 
/Aristoteles

tisdag 4 juni 2019

Om du inte bestiger berget får du ingen utsikt över dalen

Jag brukar använda liknelsen om fyra journalister som bevakar en husbrand från olika platser som metafor när jag föreläser. Att deras rapportering kommer se olika ut beroende på från vilket håll de ser branden. Att det är var och ens perspektiv över det som sker som formar både upplevelsen och beskrivningen.
När jag tillsammans med elever använder ordspråk och citat som verktyg och dörröppnare fungerar det på samma sätt. Man gör ju tolkningen utifrån sin synvinkel och sitt livsperspektiv, det vill säga utifrån sina egna personliga erfarenheter, egenskaper och mognad. Arbetssättet gynnar alla lika mycket, t.ex. introverta och extroverta, vilket inte alltid sker naturligt i skolmiljön. 
Genom att göra sin tolkning helt utifrån sina egna tankar, utan att tala med andra möts man upp precis där man är i utveckling och det gör i sin tur att alla kan vara med. Det blir ett verktyg för alla, där alla kan inkluderas på lika villkor.
Det finns inga rätt eller fel. Det är inte mängden ord eller hur välskrivna det är som är huvudsyftet, utan det är att ALLA får träning i att utveckla sina EGNA tankar och lära sig lita till dem. Till varje tolkning görs även en illustration vilken i sig besjälar orden och gör dem än mer inbjudande att ta del av. 

När man sedan delger övriga (i en trygg lärarledd miljö) lär man sig tala inför andra, och inte nog med det: man vågar visa upp sina inre tankar och lär sig stå för dem. Min erfarenhet av arbetet har visat att det är så mycket mer än talträning som detta ger. Självkännedom, civilkurage, självkänsla och självförtroende är ytterligare förmågor man får med som vinster. 

Den som inte redovisar lär sig lyssna aktivt och får lära känna sina kamrater på ett nytt sätt. För det inre snarare än det som syns. Att se varandra med nya ögon och verkligen lära sig lyssna tränar inte bara den demokratiska processen utan även förståelse och empati. Grupphierarkin formas om, gruppklimatet blir betydligt varmare. Ett förebyggande tillhörighetsarbete som man automatiskt får med på kuppen. Att verkligen lära känna andra för deras inre, låta andra vara sig själva fullt ut, skapa äkta tillit i gruppen... 

När alla redovisat och berättat om sina bilder uppstår fantastiska filosofiska diskussioner där man diskuterar olika synvinklar och perspektiv som framkommit under redovisningarna. Förutom att var och en i gruppen lärt sig utveckla sitt eget tänkande och sätta ord på det blir man med alla andras olika tolkningar erbjuden en mängd olika sätt att tänka. Man blir berikad med flera perspektiv och får ett större helhetsseende, en större förståelse och fler möjligheter. 
Dessa är det viktigt att på något sätt befästa. Därför har vi alltid en reflektionsstund där alla enskilt kan skriva ner de guldkorn man vill minnas eller insikter man fått. 
Behålla insikten om sitt vidgade perspektiv vilket i sig även tränar långsiktigt tänkande.

Att arbeta med verktyget fungerar lika bra oavsett ålder. Effekten är densamma - i elevgrupp eller i vuxengrupp. Att t.ex. i en företagsledning använda arbetsgången ger samma vinster och ökar förmågan till äkta möten och helhetseende. Där kanske man inte alltid använder ett ordspråk som dörröppnare, det kan vara en vision eller en specifik sak man får tänka till kring - och det blir alltid lika många tankar/lösningar som personer i gruppen. Ansvarsfrågor kan lösas bättre genom att man får ett större perspektiv genom helhetsseendet de olika perspektiven bidrar med. 
Vi behöver i alla led ägna åt oss att se med större perspektiv, ett vidgat helhetsseende och en hållbar långsiktighet. Att låta unga arbeta med ordspråkstolkningar är mitt bidrag till att utveckla den förmågan, men det är minst lika roligt och viktigt att då och då få göra besök i vuxenvärlden med arbetssättet. 



Elevtolkning från lågstadiet.


"Educating the mind without educating the heart is no education at all." 
/Aristoteles 

fredag 22 mars 2019

Tänkekraften är starkast

Efter alla år som klasslärare (på lågstadiet) där tempot höjts och diverse trender kommit och gått har ordspråksarbetet blivit allt viktigare för mig. Ett arbete där varje elev får egen tid och eget utrymme att först och främst tänka... Utveckla sina egna tankar och lära sig att lita till dem.

Vinster jag märkt som sker som kedjereaktioner är bland annat att det är språkutvecklande, väcker nyfikenhet för läsning och boksamtal då det ökar förmågan att tolka det som står mellan raderna och gör att man uppfattar metaforer och undertoner lättare.

Vi arbetar alltid i dessa steg.
Steg 1: Fundera kring ett ordspråk eller ett citat och göra sin egen tolkning av det. Skriva och illustrera sin tolkning utan påverkan från någon annan. Producera egna tankar.
Steg 2: Redovisa sin tolkning för övriga i en trygg miljö. Vi sitter alltid i ring därför att det bildas en helt annan energi då. Vi hjälper den som redovisar sina tankar med våra ögon och vårt kroppsspråk. Övriga lär sig lyssna aktivt och visa respekt.
Steg 3: Vi möts i samtal och diskussion om redovisningarna, ämnet och dess lärdomar.
Steg 4: Vi reflekterar över hur vi växt genom att ha utvecklat våra egna tankar och insikter samt av övrigas tolkningar som berikat oss med fler synvinklar och tankar. Vi utvecklar vårt helhetsseende.
Steg 5: Ibland arbetar vi vidare med olika uppgifter då ämnet automatiskt inbjuder till detta.

Steg 1 är jag-stärkande. Att lära sig utveckla och lita till sina egna tankar så viktigt.
De övriga stegen bygger broar mellan eleverna - den där känslomässiga plattformen vi möts på vid redovisning och kloka samtal förbättrar gruppklimatet och tränar den demokratiska processen på ett naturligt och givande sätt.


Alla kan delta eftersom varje tolkning görs utifrån där eleven själv är i personlig mognad - utifrån sina egna livserfarenheter. Alla har något att lära ut. Alla kan lära något nytt av andra.


Tolkningarna i sig är lärorika, men samtalen som växer ur dem likaså. Diskussionerna, insikterna och när en grupp får ett gemensamt AHA som alla sedan kan relatera till och använda sig av i vardagen är ytterligare en vinst. När man lär sig använda ord att mötas i behöver inte heller konflikter och frustration ta så stor plats. 


Då vi arbetar med citat är ytterligare en vinst att använda citatsägaren som förebild 
eller att söka fakta / information om. Som här ovan Buddhas citat: 

Vi är vad vi tänker. 
Allt vi är börjar i våra tankar. 
Med våra tankar skapar vi vår värld. 

lördag 23 februari 2019

Lägereldsmöten

Min erfarenhet har visat mig att rätt ordspråk vid rätt tillfälle fungerar som den bästa av inbjudningar att mötas kring. Ordspråket/citatet vi arbetar med blir lägerelden vi möts runt. Ett väl valt sådant når djupt utan att kännas tungt - arbetet känns inbjudande, lätt och lustfyllt och eleverna tar mer än gärna itu med att fördjupa sig i orden och följa upp arbetet i olika steg. Alla lika språkutvecklande. Man lär sig dessutom tolka - läsa mellan raderna - förstå metaforer och andemeningar.
Arbetssättet är lätt att anpassa efter mottagare och ålder och kan med fördel användas med både yngre och äldre elever. Det kombinerar kunskapsuppdraget med värdegrundsuppdraget på ett naturligt sätt. (I de högre årskurserna fungerar det lika bra i engelskundervisningen.)

1. Alla får samma ordspråk / citat. Dessa tolkas enskilt av var och en i text och bild.
2. Vi delger varandra våra tolkningar sittandes i ring, vår lägereld. Läser texten, berättar om bilden. (Ibland är bilden en egen tolkning i sig. Bilderna uppskattas alltid, de besjälar orden och engagerar.)
3. Vi samtalar om tolkningarna, spinner vidare på trådar som fötts ur dem. Lyfter viktiga saker och känslor som kommit fram. Diskuterar dem, behandlar dem, kommer överens om förhållningssätt som hjälper oss utvecklas. Nu när alla förstår blir det dessutom lättare att stötta varandra, inkludera och engagera alla. Som ett inbördes kontrakt.
4. Mina ord på vägen... Någon/några minuter där jag delger mina råd / erfarenheter. Jag kommer in först här, det är viktigt att elevernas egna tankar får ta hela platsen i de första 3 stegen.
5. Reflekterar enskilt. Skriver ner vad man särskilt har lärt sig eller vill minnas. Guldkorn, hur man utvecklats, växt, stärkts, vidgats eller kanske imponerats/inspirerats av någon annans tankar eller framförande.

Vi följer alltid samma steg. Det finns en trygghet i det och det blir lättare och lättare att delta för varje gång eftersom man vet vad som förväntas samt att lusten utvecklas att förbättra och verkligen vara aktiv i alla delar. Man har helt enkelt positiva förväntningar p.g.a att man vid tidigare tillfällen känt av vinsterna och fått ta del av må-bra-känslorna, både enskilt och i grupp.

Enskilt för att man lär sig utveckla sitt eget tänkande; utvecklar sina egna tankar och lär sig lita till dem... I grupp för att man är del av något större där total tillit råder genom äkta möten, respektfulla diskussioner och att lära sig lyssna aktivt. Man blir berikad av nya tankar, andras tankar och synsätt. Man blir erbjuden olika synvinklar formade utifrån andras egna inre tankar och lär känna sina klasskamrater med nya ögon ... eller kanske via nya öron...


Att lyssna aktivt med stor närvaro berikar, vidgar. Att bli lyssnad på under samma förutsättningar ger talträning. Arbetsgången med ordspråksverktyget bygger broar mellan eleverna, ger insikter och tränar känslomuskler.

Se och bli sedd, inte för utsidan eller vad man presterar på t.ex. fotbollsplanen - utan för sina tankar. Få utveckla sin klokhet, sin visdom och sin kommunikationsförmåga. Få träning i att göra sin röst hörd utifrån sina egna tankar.
Få lära sig utveckla sina egna tankar och sedan stå för dem med ord stärker. Det ger mod, civilkurage och självkänsla.
Att få lära sig lyssna aktivt på andras tankar tränar respekt, att berikas av dem vidgar ens vyer - ger nya tankar.
Att kunna mötas i samtal och diskussion utifrån allas olika tankar tränar ett demokratiskt förhållningssätt. Framtidsförmågor att ta med sig ut i livet.

Educating the mind without educating the heart is no education at all.
/Aristoteles


Vill du ta del av några lektionsförslag jag utformat eller 
se några elevtolkningar finns de i min blogg att tillgå. 
Eller så kan du kika in på mitt twitterkonto: Ulrikasordsprak
där jag publicerar tolkningar som jag fått tillstånd att dela.



torsdag 31 januari 2019

Sinnen är som fallskärmar. De fungerar bara när de är öppna...


För många år sedan hade jag ynnesten att få resa och besöka vänner på en ö i Indiska oceanen som heter Praslin och tillhör Seychellerna. Här lärde jag mig öppna kokosnötter, leva i samklang med naturen och framförallt att se med nya ögon.
Det där med nya ögon hängde samman med att allt var nytt. Alla sinnen involverades på helt nya sätt och jag både kände och upplevde nytt.

Jag använde synen på nya sätt. Var tvungen att förstå var jag var, hur allt fungerade, vad som var främmande "vänligt" och vad som var nytt och behövde närmas med försiktighet. Gav mig en större närvaro och intensitet.
Det inte bara såg annorlunda ut, det var även så vackert att jag inte kunde värja mig. Tacksamheten jag kände enbart över synintrycken var stor. Lite som att vara på besök i paradiset... då vill man inte slösa en sekund. Stjärnhimlen så nära och stark, sanden så vit och sammetslen, vattnet turkost och glasklart och vegetationen så ofantligt vacker.

Ljuden var nya. Inga bilar eller annat brus som tog över naturens egna ljud. Musiken som spelades var sega och reggae... med vardagsnära texter som inbjöd till samtal, gemenskap och dans. Musiken var ett sätt att umgås.
Att lyssna till människor tala, inte bara på annat språk utan även med annorlunda tonfall och klang, formade av livet där i ett annat tempo och i samklang med naturen gav insikt om att livet levs annorlunda på olika platser och formar hur vi är. Inte bara mot varandra utan även inom oss. Om vi är stressfria eller uppgivna, fångade eller fria i våra tankar.
Djurens läten, fåglars sång och hur vinden hörs i träden kan även det låta annorlunda och på så sätt verkligen väcka ytterligare ett sinne till liv. Glömmer aldrig första kvällen efter det hade regnat, hur grodorna höll serenad så starkt att de överröstade allt annat. Starkast av allt minns jag hur vågornas stilla rörelser mot stranden påverkade. Rogivande, tryggt och harmoniskt - dygnet runt. DET ljudet har jag aldrig hört någon annan stans och var det som påverkade mig mest: gav mig lugn, förundran och en slags sinnesfrid. Mindfulness och förundran i kombination, helt automatiskt.

Smakerna var även de nya. Inte bara genom kryddorna utan även via kombinationerna hur man satte samman det man åt. Att få plocka en stor solmogen avokado från ett träd och äta den direkt smakar tusen gånger annorlunda än att köpa en i mataffären hemma. Att få den delad och serverad med strösocker på inget jag skulle välja själv - men oj vilken smakupplevelse. Kanske en av mina starkaste. Minns att jag tänkte att om jag någon gång behöver tröst i livet ska jag unna mig en riktigt stor ljummen avokado med strösocker som comfort food... Och att sitta på stranden och äta nygrillad fisk med riven sallad slår vilken resturangupplevelse som helst i världen. (När fiskarna kom i land med sin fångst blåste de i en snäcka vars trumpetliknande ljud var väl känt och då samlades man där för att välja ut sin middag.)

Dofterna var nya. Havet, vegetationen, maten, kryddorna, även rengöringsmedlen och allt man inte annars tänker på gjorde att man hela tiden reagerade och fick en ökad närvaro. Att lyckodofta är något jag fortsatt med efter det. På promenad stannar jag t.ex. alltid till vid syrener och bara unnar mig att lyckodofta...

Känseln aktiverades och gav ökad närvaro även den. Luftfuktigheten kändes annorlunda mot kroppen, sanden var sammetslen, indiska oceanens vatten likaså. Att få tillbringa dagarna på en av världens vackraste stränder Anse Lazio gör saker med en. Bra saker. Det går helt enkelt inte att värja sig eller stänga viktigt på riktigt tankar ute. Närheten till detta vackra öppnar upp via hjärtat och gör alla sinnen närvarande.

När jag lämnade detta paradis förstod jag att jag förmodligen aldrig skulle få chansen att återvända, men att jag lärt mig livsviktiga saker att luta mig mot och ta med mig in i framtiden. Begreppet Mindful fanns ännu inte, men jag förstod det - via alla sinnesintryck som väckt mina insikter. Jag förstod också att porten till förändring går via sinnen och att ta sig tid att känna känslor. Att känslor är porten till långtidsminnet och något vi behöver engagera för att verkligen uppnå det vi vill uppnå.
Känslor och logik är två olika saker, och för att nå långt behöver vi kunna använda dem båda lika mycket. IQ & EQ, hjärna & hjärta, heart & soul, fantasi & kunskap o.s.v. påverkar resultaten av tanke & handling och är viktiga ingredienser i vårt samspel med att lära känna både oss själva och andra människor och skapa närvaro i våra handlingar.

Resan som lärde mig förstå hur starkt våra sinnen påverkar oss och hjälper oss blev en viktig pusselbit i mitt liv och mitt arbete. Det är just de ingrediensena jag alltid strävar efter att ha med i min undervisning, i det jag skriver och som är själva grunden i till hur jag utformat mitt ordspråksverktyg.  Genom det försöker jag engagera så många sinnen som möjligt hos eleverna eller deltagarna jag arbetar med, för att just öppna upp och skapa en större närvaro, väcka känslor som öppnar porten till långtidsminnet. Ibland behövs även en liten känsla av "osäkerhet" för genom att bli utsatt för en liten portion av något helt nytt där man känner sig "lite utsatt" skärps en sinnen och man kan delta med större närvaro.
Den känslomässiga plattformen man möts på när man ska delge varandra sina tolkningar är ju lika ny för alla deltagarna vilket i sig skapar en unik situation. Alla kan delta eftersom man möts upp precis där man själv är i sin egen utveckling och får starta sin tankeverksamhet utifrån det.

Jag har utformat verktyget i olika steg som alla är lika viktiga i sig. Genomför man dem tränas inte bara det egna tänkandet och språkutvecklingen utan man får den demokratiska processen med automatiskt. Alla i gruppen får komma till tals, alla i gruppen får höras. Alla i gruppen får träning att lyssna aktivt och med respekt, de får lära känna andra för deras tankar istället för det som syns på utsidan. Värdegrund, språkutveckling och demokratiskt förhållningssätt blir som en treenighet i sig. Verktyget fungerar lika bra oavsett ålder eftersom det är så lätt att anpassa efter mottagarna. I skolan fungerar det lika bra i svenskundervisningen fr.o.m. de lägre årskurserna som på engelskan i de högre. En "enkel tolkning" kan efter samtal, diskussion och reflektion i gruppen leda till större utveckling än man kunde ana. Samtalen blir brobyggare mellan människorna som deltar och kan förändra både relationer och hur man ser på sitt eget liv. Kraften i eftertanke, helhetsseende, perspektiv och medkänsla förvandlar. Via sinnen och genom känslor stannar insikterna kvar. 
För sinnesintryck är porten till våra känslor och känslor är porten till långtidsminnet.


Att jag nu vågade tacka ja till att tillbringa vinterhalvåret på Mauritius, en annan ö i indiska oceanen, hör samman med tiden på Seychellerna och vad jag lärde mig där. För vad kan passa bättre än att börja skriva på min bok om Känslomuskler än att göra det på en plats där jag återigen får använda mina sinnen på nya sätt... 

Educating the mind without educating the heart is no education at all.
/Aristoteles

fredag 7 december 2018

Tacksamhetslista istället för önskelista

Att göra en tacksamhetslista istället för en önskelista... Under alla år jag arbetat som klasslärare har jag gjort olika alternativa kalendrar. De senare åren även digitalt, vilket gjorde det lätt att publicera dem för hela skolan (och att dela med mig av dem via sociala medier till "skolfolk"). En av luckorna var denna; Gör en tacksamhetslista istället för en önskelista. Lika givande att göra uppgiften som att delge varandra vad man skrivit. Synliggöra - känna - uppskatta - förstå vad som är viktigt på riktigt. Tacksamhet, förmågan att uppskatta vad man har när man har det. Och allt man ser och ger energi expanderar....


Denna är skriven av en elev i år 3, och jag har fått tillåtelse att dela den. 
Men uppgiften i sig fungerar oavsett ålder. Gör en du också :-) One size - fits all.


söndag 25 november 2018

Daggen räcker till alla grässtrån



Den som brukar "tävla" eller stressa blir kanske inte hjälpt av att man bara säger till eller behöver tjata. Insikt som kommer inifrån ger ofta ett bättre resultat. Det här ordspråket är ett bra verktyg för att medvetandegöra sådana situationer. Det kan genom det även bidra till ett förbättrat gruppklimat, på olika sätt. 

Syftet med ordspråket:
  • Lära sig att ta det lugnt och tänka på alla (inte bara sig själv).
  • Förstå att man inte behöver trängas eller stressa.
  • Få insikt i att man kan vara med och skapa en trevlig stämning genom sitt sätt att vara.
  • Ta vara på nuet, stunden man är i. 

Tänka/tolka - Delge/samtala


Varje gång vi tolkar ett nytt ordspråk görs det enskilt. En stor vinst är att ALLA då får utveckla sina egna tankar och träna sig på att formulera dem. En jag-stärkande process i sig.
Det blir alltid lika många tolkningar som det är personer som tolkat ordspråket.

När alla är klara delger man sin tolkning för de andra, vilket både ger träning i tal och samtal. Gruppdiskussionen med reflektioner och nyvunna insikter som följer brukar alltid generera i att det händer fler positiva saker i gruppen. Eftertanke om situationer från vardagen och diskussion kring dem är inte bara lärorikt, utan ger eleverna något att luta sig mot i framtida situationer. De lär sig lösa saker med ord, och ännu bättre - genom att insikterna redan infunnit sig i samtalet behöver vissa situationer inte ens uppstå.
Diskussionerna bidrar ofta till nya slags möten mellan dem som deltar. Möten för tankar och inre värden. Berikande samtal som många gånger fungerar som brobyggare mellan eleverna. Lära känna varandra på riktigt möten.
Vi sitter alltid i en ring när vi redovisar och samtalar (det kan vara runt ett bord, på stolar eller på golvet beroende på hur gruppen ser ut). Min erfarenhet har visat att det är då bästa förutsättningarna sker för äkta möten, då alla ögon och ansikten finns tillgängliga. Det blir en trygghet i det. Jag ser dem jag talar till. De som lyssnar kan visa med ansikte och kropp att de lyssnar aktivt. Man känner sig sedd och hörd. Man ser och hör andra. Man tränar äkta samtal.


Elevtolkningarna ovan är gjorda av elever i år 3. 
Men arbetssättet är lätt att anpassa efter ålder och mottagare. 
Det fungerar lika bra med äldre elever som med vuxna. 
Utbytet, goda möten och insikter är lika givande att få ta del av oavsett ålder.