Om du inte bestiger berget får du ingen utsikt över dalen

Jag brukar använda liknelsen om fyra journalister som bevakar en husbrand från olika platser som metafor när jag föreläser. Att deras rapportering kommer se olika ut beroende på från vilket håll de ser branden. Att det är var och ens perspektiv över det som sker som formar både upplevelsen och beskrivningen.

När jag tillsammans med elever använder ordspråk och citat som verktyg och dörröppnare fungerar det på samma sätt. Man gör ju tolkningen utifrån sin synvinkel och sitt livsperspektiv, det vill säga utifrån sina egna personliga erfarenheter, egenskaper och mognad. Arbetssättet gynnar alla lika mycket, t.ex. introverta och extroverta, vilket inte alltid sker naturligt i skolmiljön. 

Genom att göra sin tolkning helt utifrån sina egna tankar, utan att tala med andra möts man upp precis där man är i utveckling och det gör i sin tur att alla kan vara med. Det blir ett verktyg för alla, där alla kan inkluderas på lika villkor.

Det finns inga rätt eller fel. Det är inte mängden ord eller hur välskrivna det är som är huvudsyftet, utan det är att ALLA får träning i att utveckla sina EGNA tankar och lära sig lita till dem. Till varje tolkning görs även en illustration vilken i sig besjälar orden och gör dem än mer inbjudande att ta del av. 

När man sedan delger övriga (i en trygg lärarledd miljö) lär man sig tala inför andra, och inte nog med det: man vågar visa upp sina inre tankar och lär sig stå för dem. Min erfarenhet av arbetet har visat att det är så mycket mer än talträning som detta ger. Självkännedom, civilkurage, självkänsla och självförtroende är ytterligare förmågor man får med som vinster. 

Den som inte redovisar lär sig lyssna aktivt och får lära känna sina kamrater på ett nytt sätt. För det inre snarare än det som syns. Att se varandra med nya ögon och verkligen lära sig lyssna tränar inte bara den demokratiska processen utan även förståelse och empati. Grupphierarkin formas om, gruppklimatet blir betydligt varmare. Ett förebyggande tillhörighetsarbete som man automatiskt får med på kuppen. Att verkligen lära känna andra för deras inre, låta andra vara sig själva fullt ut, skapa äkta tillit i gruppen... 

När alla redovisat och berättat om sina bilder uppstår fantastiska filosofiska diskussioner där man diskuterar olika synvinklar och perspektiv som framkommit under redovisningarna. Förutom att var och en i gruppen lärt sig utveckla sitt eget tänkande och sätta ord på det blir man med alla andras olika tolkningar erbjuden en mängd olika sätt att tänka. Man blir berikad med flera perspektiv och får ett större helhetsseende, en större förståelse och fler möjligheter. 

Dessa är det viktigt att på något sätt befästa. Därför har vi alltid en reflektionsstund där alla enskilt kan skriva ner de guldkorn man vill minnas eller insikter man fått. 

Behålla insikten om sitt vidgade perspektiv vilket i sig även tränar långsiktigt tänkande.

Att arbeta med verktyget fungerar lika bra oavsett ålder. Effekten är densamma - i elevgrupp eller i vuxengrupp. Att t.ex. i en företagsledning använda arbetsgången ger samma vinster och ökar förmågan till äkta möten och helhetseende. Där kanske man inte alltid använder ett ordspråk som dörröppnare, det kan vara en vision eller en specifik sak man får tänka till kring - och det blir alltid lika många tankar/lösningar som personer i gruppen. Ansvarsfrågor kan lösas bättre genom att man får ett större perspektiv genom helhetsseendet de olika perspektiven bidrar med. 

Vi behöver i alla led ägna åt oss att se med större perspektiv, ett vidgat helhetsseende och en hållbar långsiktighet. Att låta unga arbeta med ordspråkstolkningar är mitt bidrag till att utveckla den förmågan, men det är minst lika roligt och viktigt att då och då få göra besök i vuxenvärlden med arbetssättet. 

Elevtolkning från lågstadiet.

"Educating the mind without educating the heart is no education at all." 

/Aristoteles