Jaguppdraget

Under december månad publicerade jag en ny kalenderlucka varje vardag för eleverna på skolan, att användas av de klasser som ville. Varje lucka innehöll ett litet uppdrag eller uppgift som skulle kännas lätt och inbjudande att göra, men som också på något sätt skulle kunna sprida medvetenhet och en fin stämning vidare. 

Vi har känt mycket glädje, haft fina diskussioner och haft roligt under genomförandet av de olika uppdragen. Det har känts gott att göra gott...

Den sista luckan var den vars resultat sitter starkast kvar som minne i mig. Mina elever fick blunda när jag laddade bilden nedan på filmduken via datakanonen. Sen fick de läsa texten tyst och då hade jag förmånen att få kika på dem lite i smyg. 

Jag la märke till flera där man såg att det glimtade till av glädje i ögonen, de började le och sen lyfte de handen och medföljande arm och klappade sig själva mjukt men ändå bestämt på axeln. Som en boost av självkänsla som kom inifrån hos var och en. 

Jag förstärker ofta viktiga händelser med att stanna upp och säga något fint om det som skett. Visa för övriga att jag som vuxen tycker sånt är viktigt. Ge det tid och utrymme. I samband med det brukar jag även uppmana den eller dem som gjort något bra för någon eller några andra att just ge sig själva en klapp på axeln. För att förstärka det som skett och få det att stanna kvar i minnet genom att även göra en rörelse med kroppen. "Det man gör med kroppen går in i knoppen." 

Självkänsla, omtanke, medmänsklighet, emotionell utveckling, social kompetens, insikt, medvetna handlingar... är alla med och bygger starka känslomuskler. 

Vi avslutade lucköppningen med att diskutera innebörden av sitt och andras "jag". Deras ord och slutsatser kommer jag alltid minnas med glädje och hopp om framtiden. Även om de uttryckte sig med olika ord så var alla eniga: Livet är bättre just för att det finns olika personer och olika personligheter. Man skulle inte lära sig nya saker om alla var precis som en själv. 

Det skulle vara tråkigt om alla var likadana. Alla behövs. Alla är lika mycket värda. 

Illustration ur Pernilla Stalfelts bok Vem är du?